﻿Flertalet af kvinnor arbeta faktiskt hela
sitt lif. Men till deras öfriga arbete kom-
mer extra producerandet af människor. Mo-
derskapet har emellertid gjort, att kvinnan
för barnens skull kommit i parasitförhål-
lande till mannen. Detta kan ej ändras
förrän äfven <sw>barnet</sw> blir frigjordt från
allmoseförhållande till mannen. <sw>Barnet
är framtidens arbetskapital;
den nyfödde representerar ett
blifvande arbetsvärde; obero-
ende om han har far och mor,
och samhället bör därför
förskottera honom hvad han
en gång med sitt arbete skall
återbetala:</sw>
De unga männen i vår tid ha själfva bör-
jat reflektera öfver det otillfredsställande i
de manliga privilegierna och med feminis-
men börjat omfatta idén om den sexuella fri-
heten. <sw>Lagliga förbindelser,
celibat och prostitution läm-
nar den herskande moralen
plats för, men ej för kärleken.
Det är dock för denna, som rum
måste röjas.</sw> Förut hade litteraturen
en moral för mannen, en annan, strängare
för kvinnan. Denna uppfattning har fått
gifva vika för den intersexuella moralen.
Feminismen anser sålunda sin moral stå
öfver den gamla. Men den tror ej på ett
verkligt framåtskridande utan vetenskap och
tanke. Rösträttens förvärfvande för alla är
vägen för oss, men ingen yttre omgestalt-
ning blir varaktig utan upplysning. Alla
civilisationsframsteg bero på klarare be-
grepp om oss själfva och världen.
Feminismens moral är därför blott ett an-
nat namn för — ljus.
Det högst intressanta föredraget fram-
kallade en mycket stark applåd.